Ny studie: Mammutar på Wrangelön genomgick inavel men inte oundviklig utrotning

StockholmDen sista gruppen ullhåriga mammutar levde på Wrangels ö utanför Sibirien, för ungefär 10,000 år sedan. Ön isolerades från fastlandet på grund av stigande havsnivåer, vilket skapade en liten och unik population. Denna population började med högst åtta mammutar. Med tiden ökade gruppen till 200-300 mammutar inom 20 generationer och överlevde i 6,000 år.

En ny studie i tidskriften Cell visar att mammutar faktiskt upplevde inavel och hade låg genetisk mångfald, men detta var inte den huvudsakliga orsaken till deras utdöende. Huvudforskaren Love Dalén, en expert på evolutionsgenetik vid Centrum för paleogenetik, föreslår att deras utdöende troligen utlöstes av en slumpmässig händelse snarare än genetiska problem. Viktiga resultat från studien inkluderar:

Mammutarna på Wrangels ö visade tecken på inavel och låg genetisk variation. De härstammade från en liten grupp som växte stadigt över 20 generationer. Den genetiska variationen förblev låg men stabil under 6,000 år. Skadliga mutationer rensades gradvis ut, men svagt skadliga mutationer samlades över tid.

Forskargruppen analyserade DNA från 21 ullhåriga mammutar. Fjorton av dessa kom från Wrangels ö, och sju kom från mammutar som levde på fastlandet innan de isolerades. Dessa prov täckte deras historik under de senaste 50 000 åren, vilket gav en komplett bild av hur deras gener förändrades över tid.

Genomerna hos öns mammutar visade mindre variation i de gener som behövs för immunsvar jämfört med deras släktingar på fastlandet. Trots detta genetiska problem förblev populationen av mammutar på Wrangels ö ganska stabil tills de plötsligt dog ut.

Läs också:

Idag · 13:52

Genombrott i behandling av hjärtrytmrubbningar med ny metod

Marianne Dehasque, som är huvudförfattaren av studien, påpekade att deras forskning kan vara till hjälp för att skydda utrotningshotade djur. Hon förklarade att genom att studera mammutar kan vi förstå vad som händer med generna när en arts population blir mycket liten. Denna information är mycket viktig för att kunna hantera hotade arter i dagens samhälle.

Studien visade att mammutpopulationens genetiska mångfald minskade gradvis över tid. Detta innebär att deras populationsstorlek förblev stabil tills de dog ut. Skadliga mutationer försvann, men mindre skadliga mutationer samlades tills populationen dog ut.

Studien visade att genetisk övervakning är viktig i bevarandeprogram. Att bara öka antalet djur räcker inte. Kontinuerliga genetiska kontroller är nödvändiga eftersom genetiska problem kan kvarstå i tusentals år. Dehasque betonade att för att förhindra utdöende måste vi fortsätta att granska populationernas genetik även efter att deras antal har ökat.

Denna studie om DNA hos ullhåriga mammutar ger värdefull information om deras populationsförändringar och kan bidra till dagens bevarandearbete. Förlusten av mammutar på Wrangelön understryker vikten av att bevara genetisk mångfald och att regelbundet övervaka arter.