Isolerade ullhåriga mammutar på Wrangelön var inavlade men hade överlevnadspotential

StockholmDen sista gruppen av ullhåriga mammutar levde på Wrangelön nära Sibirien. De överlevde där från cirka 10 000 år tillbaka till runt 4 000 år sedan. När havsnivåerna steg blev ön isolerad från fastlandet. Nya genetiska studier visar att dessa mammutar var inavlade och hade låg genetisk mångfald. Dock ledde detta inte till deras utdöende.

Forskare har upptäckt att:

Befolkningen på Wrangelön härstammar från högst 8 individer. De ökade till cirka 200-300 individer inom 20 generationer. Deras genom visar tecken på inavel och låg genetisk mångfald. Den låga genetiska mångfalden kan dock inte förklara deras utdöende.

Love Dalén, forskare vid Centrum för paleogenetik, förklarade att mammutarna inte dog ut på grund av genetiska problem. Han påpekade att deras populationsstorlek inte var för liten för att överleva. Detta innebär att deras utdöende troligen orsakades av en oväntad händelse.

Läs också:

Idag · 00:09

Säsongsbundna humörmönster avslöjas med digitala verktyg

Den nya studien är betydelsefull eftersom den visar att en art kan överleva i tusentals år trots inavel och låg genetisk variation. Detta är värdefull information för nuvarande bevarandeinsatser för utrotningshotade djur. Marianne Dehasque från Centrum för paleogenetik betonade att det är viktigt att aktivt övervaka genetiken för att förhindra att skadliga mutationer ackumuleras.

Forskargruppen studerade DNA från 21 ullhåriga mammutar. De undersökte 14 från Wrangelön och 7 från fastlandet. Mammutarna från fastlandet levde innan de separerades från de på ön. Deras DNA sträckte sig över de senaste 50 000 åren, vilket hjälpte till att förstå deras genetiska historia.

Mammutarna på Wrangels ö hade mindre genetisk variation i sina immunsystemsgener jämfört med sina släktingar på fastlandet. Den genetiska mångfalden minskade mycket långsamt under 6 000 år, vilket antyder att deras population förblev stabil tills de plötsligt dog ut.

Denna forskning ger värdefull information om hur små populationer kan överleva och betonar vikten av att övervaka deras genetik för att bistå med bevarandeinsatser. Att studera ullhårsmammutar kan ge vägledning till dagens ansträngningar för att skydda hotade djur.