Statliga pristak på insulin visar liten påverkan på användning, särskilda åtgärder behövs.

StockholmStatliga begränsningar av egenkostnader för insulin leder inte till någon stor ökning av insulinförbrukningen hos diabetespatienter. Forskare vid University of Colorado Anschutz Medical Campus undersökte insulinbruk i olika delstater över tid. De upptäckte att patienter med typ 1-diabetes eller de som använder insulin för typ 2-diabetes inte bad om mer insulin efter att dessa begränsningar infördes.

Viktiga slutsatser är:

• Statliga prisgränser leder inte till en märkbar ökning av insulinansökningar.
• De flesta patienter som omfattas av dessa gränser betalade redan mindre ur egen ficka.
• Pristaken är inriktade på patienter med kommersiell försäkring.

Statliga begränsningar syftar till att göra insulin mer överkomligt. Men resultaten visar att dessa åtgärder inte räcker. Många diabetiker har fortfarande höga kostnader, vilket gör det svårt för dem att följa sin insulinbehandling. Studien analyserade data från över 33 000 patienter med en robust difference-in-differences-metod. Den jämförde stater med och utan tak för egenavgifter och fann att även de mest generösa taken på $25-$35 inte gjorde någon märkbar skillnad.

Läs också:

Idag · 04:29

Den långsamma utvecklingen av mänskliga hjärnor: små justeringars stora inverkan på evolutionen

Dr. Kelly E. Anderson från University of Colorado förklarar varför användningen av insulin inte har förändrats. De flesta patienter som påverkades av pristaket betalade redan mindre än det fastställda takbeloppet. Det är därför det inte har skett någon ökning av insulinanspråk. Studien understryker vikten av att stödja dem som verkligen behöver det. De utan försäkring och de med hög självriskplan är de som kämpar med höga insulinpriser.

Den nuvarande administrationen vill införa dessa tak över hela landet. Beslutsfattare måste dock ändra sitt sätt att tänka på detta. Att sätta ett kostnadstak för insulin för personer med kommersiell försäkring kanske inte löser problemet med att insulin är för dyrt. Istället bör man fokusera på oförsäkrade personer och de med hög avdragsgill plan. Dessutom kan en utökning av dessa tak för att inkludera andra dyra läkemedel som GLP-1 och SGLT-2 hjälpa fler patienter. De flesta patienter med typ 1-diabetes behöver insulin, men endast ett fåtal av typ 2-patienterna använder det. Att inkludera andra typer av läkemedel kan göra dessa policys mer effektiva.

Statsbestämda pristak för insulin syftar till att sänka kostnaderna men ökar inte nödvändigtvis användningen av insulin. Beslutsfattare bör prioritera att införa åtgärder som specifikt hjälper dem som har det svårast med insulinutgifterna. Målet bör vara att stötta dessa individer istället för att enbart införa generella pristak. Denna strategi kan göra diabeteshantering mer överkomlig.