Smaklöksfenomen: hur blinda grottfiskar kompenserar synförlust med speciella smaklökar på huvud och haka

StockholmBlinda grottfiskar har gjort speciella anpassningar för att leva i mörka miljöer. Under många år i grottdammar i nordöstra Mexiko har dessa fiskar förlorat sin synförmåga. Istället har de utvecklat fler smaklökar på sina huvuden och hakor. En ny studie från University of Cincinnati, publicerad i Nature Communications Biology, förklarar när och hur dessa smaklökar växer.

Viktiga punkter från studien:

• Grottfiskar utvecklar extra smaklökar på huvud och haka.
• Tidpunkten och tätheten för smaklökars expansion varierar mellan olika grottfiskpopulationer.
• Utvecklingen av smaklökar styrs huvudsakligen av två områden i genomet.

Tidiga studier visade att blinda grottfiskar har samma antal smaklökar som ytlevande fiskar tills de är ungefär fem månader gamla. Efter fem månader börjar antalet smaklökar att öka och dyker upp på deras huvuden och hakor, och denna ökning fortsätter tills de är cirka 18 månader gamla. Denna ökning sker när grottfiskar byter kost från levande föda till andra källor som fladdermusspillning.

Forskningen visade att denna egenskap troligen styrs av bara två delar av genomet. Detta är överraskande eftersom egenskapen är komplex. En annan intressant aspekt är att smaklökarna kan utvecklas i grottor även om det inte finns några fladdermöss, vilket antyder en bredare anpassningsprocess.

Läs också:

Idag · 07:29

AR blir smartglasögon för fler användningsområden

Jag tror att en bättre smakförmåga hjälper djur att överleva i mörka grottor där de inte kan se. Utan syn kan en god smakförmåga hjälpa dem att hitta och känna igen mat. Denna egenskap visar hur grottdjur kan utveckla nya förmågor för att kompensera för förlusten av andra sinnen.

Denna anpassning kan indikera en allmän tendens inom evolutionen där vissa funktioner förstärks för att kompensera för förlusten av andra. Exempelvis kan andra sinnen få större betydelse i mörka eller näringsfattiga miljöer. Detta antyder att genom har en slags flexibilitet som möjliggör snabb anpassning till föränderliga livsmiljöer.

Genom att studera dessa genetiska processer kan vi få en bättre förståelse för hur evolutionen fungerar i isolerade och tuffa miljöer. Grottfisken Astyanax mexicanus är ett bra exempel på hur levande organismer kan förändras fysiskt beroende på sin omgivning. Denna forskning kan även ge insikter i mänsklig anpassning, bevarande och hur miljöförändringar påverkar arters överlevnad.