Ny studie motbevisar teorin om ekologisk kollaps på Påskön med hållbara bevis.

StockholmFör ungefär 1 000 år sedan seglade polynesier över Stilla havet och bosatte sig på den avlägsna ön Rapa Nui, även känd som Påskön. Där byggde de många stora stenstatyer som kallas moai. En vanlig berättelse säger att de överutnyttjade sina resurser, vilket ledde till stora problem. Enligt denna teori blev deras befolkning för stor, de högg ner för många träd, dödade många sjöfåglar och uttömde jorden på näringsämnen. Denna teori föreslår att deras samhälle kollapsade och att bara några tusen människor fanns kvar när européerna anlände 1722.

En ny studie ifrågasätter tidigare uppfattningar. Forskare säger att Rapa Nui-befolkningen aldrig växte till ohållbara nivåer. De fann sätt att hantera sina begränsade resurser och lyckades hålla sin befolkning liten och stabil i flera århundraden. En viktig metod var att använda "stensättningar" för att odla sötpotatis, vilket var en huvuddel av deras kost.

Studien framhäver följande punkter:

• Bevis från stenodlingar indikerar att befolkningen var mindre än man tidigare trott.
• Stenodling var ett effektivt sätt att odla näringsrika grödor som sötpotatis.
• Bosättarna förvaltade sina resurser noggrant och hållbart.
• Öns miljö var krävande och krävde smarta anpassningar.

Forskare undersökte klippträdgårdarna på ön under fem år. De använde maskininlärning för att analysera satellitbilder som visade områden med mer jordfuktighet och kväve. De upptäckte att klippträdgårdarna bara täcker cirka 188 tunnland av ön. Denna mark skulle kunna försörja ungefär 2 000 personer om de enbart åt sötpotatis.

Öborna fick 35 % till 45 % av sin mat från havet. De odlade också mindre näringsrika grödor som bananer, taro och sockerrör. Med dessa livsmedelskällor kunde ön försörja cirka 3 000 personer. Detta överensstämmer med befolkningsstorleken när européerna anlände.

Läs också:

Idag · 01:33

Kan ljudmagi fängsla blinda sinnen? Ny studie.

Tidiga uppskattningar angav att steniga trädgårdar täckte 10% av ön. En studie från 2013 som använde satellitbilder uppskattade att täckningen var mellan 2,5% och 12,5%. En annan studie från 2017 fann att omkring 7 700 hektar, eller 19% av ön, kunde användas för att odla sötpotatis. Dessa uppskattningar ledde till befolkningsantaganden så höga som 17 500 eller 25 000 personer.

Carl Lipo, en arkeolog och medförfattare till studien, säger att idén om stora befolkningsförändringar blir mindre accepterad av experter. Tester på artefakter och mänskliga kvarlevor med hjälp av kol-14-metoden visar ingen evidens för stora populationer. Lipo påpekar att öbornas livsstil innebar mycket hårt arbete. Krossning av stenar var en viktig del av deras dagliga aktiviteter.

Rapa Nui har nu en befolkning på nästan 8 000 personer, och omkring 100 000 turister besöker ön varje år. De flesta livsmedel importeras, men vissa invånare odlar fortfarande sötpotatis i de gamla trädgårdarna. Detta blev vanligare under Covid-pandemins lockdowns när importen var begränsad. Några lokala jordbrukare har även börjat använda odlingsmetoder från fastlandet, som att plöja jorden och använda kemiska gödningsmedel. Dock varnar Lipo för att dessa metoder kanske inte håller länge och kan skada det tunna jordlagret.

Seth Quintus, en antropolog vid University of Hawaii, ser Rapa Nui som ett exempel på hur människor anpassar sig till svåra förhållanden. Han nämner att det var mycket krävande att leva på det torra, isolerade och gamla Rapa Nui. Den nya studien ger information om hur öborna lyckades överleva.