Ny studie: Osynliga magmor kan vara orsaken till månens magnetiserade virvlar

StockholmLunära virvlar är ljusa, slingrande märken på månens yta som du kan se med ett amatörteleskop. Dessa ljusa strimmor sträcker sig över hundratals mil. Men varför förblir de ljusa medan de omgivande områdena blir mörkare? Ny forskning hjälper till att förklara detta.

Lunära virvlar är ljusa partier av stenar som har blivit magnetiserade. Dessa magnetiserade stenar stöter bort partiklar från solvinden, vilket gör att partiklarna träffar närliggande stenar istället. Denna påverkan leder till reaktioner som mörkar de närliggande stenarna, men stenarna i virvlarna förblir ljusa. Forskare är förbryllade över hur dessa stenar blev magnetiserade eftersom Månen inte har något magnetfält idag.

Forskare har föreslagit två huvudsakliga teorier om hur dessa virvlar blev magnetiserade:

• Nedslag från meteoriter
• Nedkylning av lava under marken

Michael J. Krawczynski, professor vid Washington University i St. Louis, anser att orsaken är underjordisk lava. Han och hans team genomförde experiment för att testa denna teori, och deras resultat har publicerats i Journal of Geophysical Research: Planets.

Teamet undersökte hur olika luftkompositioner och kylhastigheter av magma påverkar en mineral som kallas ilmenit. De ville ta reda på om dessa förhållanden kunde göra ilmenit magnetisk. På jorden har bergarter ofta magnetit, en mineral som lätt blir magnetisk. Men på månen finns ingen magnetit. I stället är ilmenit vanligt på månen.

Läs också:

Idag · 18:00

Nya fynd: tropiska oväder sprider oväntad gammastrålning

Experimenten visade att under månens förhållanden kan ilmenit producera järnmetallpartiklar. Dessa partiklar kan magnetiseras. Mindre ilmenitkorn skapade starkare magnetfält eftersom de har större yta i förhållande till sin volym. Detta underlättar för kornen att bilda järnmetall.

Krawczynski anser att underjordisk magma med hög halt av titan kan skapa material som blir magnetiska. Prover från månen och månmeteoriter tyder på att denna reaktion sker på ytan. Nedkylning under jord skulle förstärka dessa reaktioner. Detta innebär att dold magma kan vara orsaken till de magnetiska effekterna som ses i lunära virvlar.

Att studera månvirvlar kan ge oss insikt i Månens ythistoria och dess tidigare magnetfält. Det kan även avslöja hur planetytor samverkar med den omgivande rymden.

Krawczynskis experimentella metod är för närvarande det bästa sättet att testa teorin, men vi kan ännu inte borra direkt för att observera dessa reaktioner. NASA planerar att skicka en rover till ett område på månen som heter Reiner Gamma år 2025 som en del av Lunar Vertex-uppdraget. Detta uppdrag kan ge viktig data för att bekräfta dessa resultat.

För närvarande studerar vi främst ytan. Nästa uppdrag kan ge fler detaljer. Tills dess använder vi experiment och modeller för att undersöka månens märkliga egenskaper.