Träningsresultat: Ovänliga varianter av signalmolekyler kan påverka fettförbränning och viktminskning under träning

StockholmForskare vid Kobe University har upptäckt varför vissa människor går ner i vikt långsammare efter träning. De fann olika varianter av en molekyl som påverkar hur vi går ner i vikt. Denna upptäckt kan bidra till att utveckla nya behandlingar för fetma.

Teamet undersökte ett protein kallat PGC-1⍺, vilket bidrar till fettförbränning vid träning. Tidigare forskning har givit blandade resultat om huruvida högre nivåer av PGC-1⍺ verkligen hjälper till med fettförbränning. Men teamet vid Kobe Universitet, lett av endokrinologen Ogawa Wataru, upptäckte nya varianter av detta protein, kallade "b" och "c." Dessa nya varianter produceras i musklerna mycket mer under träning än den ursprungliga "a"-varianten.

De upptäckte följande:

• Möss som saknar versionerna "b" och "c" brände mindre fett under träning.
• De mänskliga testpersonerna som producerade fler av "b" och "c" versionerna förbrukade mer syre och hade mindre kroppsfett.
• Långvarig träning ökar "a" versionen, vilket leder till muskeluppbyggnad oavsett närvaron av "b" och "c" versionerna.
• Köldexponering ökade också "b" och "c" versionerna i brun fettvävnad, vilket hjälper till att hålla kroppstemperaturen stabil.

I en studie på möss tog forskarna bort versionerna "b" och "c" men behöll version "a". Dessa möss blev sämre på att förbränna fett och använda syre under korta träningspass. Detta bidrog till en bättre förståelse för varför vissa personer har svårt att gå ner i vikt genom träning. Upptäckten utmanar föreställningen om att viktminskning enbart handlar om att förbränna fler kalorier än man intar.

Studien visade att både personer med typ 2-diabetes och de utan det fick liknande fördelar från ökad produktion av dessa versioner. Detta tyder på att skelettmuskelgener spelar en viktig roll för hur sannolikt det är att någon blir fet.

Läs också:

Idag · 22:14

Klimatförändringar hotar arters evolution och överlevnadspotential

Regelbunden långvarig träning ökade muskelmassan hos möss, även hos dem som inte kunde producera "b"- och "c"-versionerna. Detta tyder på att långvarig och kortvarig träning kan dra nytta av olika mekanismer.

Forskargruppen undersökte dessa proteinversioner i fettvävnader och fann inga betydande effekter av träning. Däremot, när mössen utsattes för kyla, förlorade de som inte kunde producera "b"- och "c"-versionerna kroppsvärme snabbare. Detta tyder på att dessa proteiner kan hjälpa kroppen att anpassa sig till kortsiktiga förändringar, inte bara träning.

Ogawas team tror att genom att förstå de olika formerna av PGC-1⍺, kan de utveckla nya behandlingar mot fetma. De flesta nuvarande fetmaläkemedel minskar aptiten, men inga av dem ökar energianvändningen. Om de hittar ämnen som kan stimulera formerna "b" och "c", kan det hjälpa kroppen att använda mer energi, kanske till och med utan träning. Detta skulle kunna möjliggöra fetmabehandling utan strikta dieter.

Forskningen är ännu inte avslutad. Teamet undersöker varför det finns mer av "b" och "c" under träning. Detta kan bidra till att hitta bättre sätt att bekämpa fetma.