Blodbaserade epigenetiska markörer kan hjälpa oss att förstå och förutsäga risken för demens.

StockholmNya studier visar att markörer i blodet kan hjälpa till att förstå risken för demens. Forskare vid universitetet i Exeter och Maastricht University har upptäckt att DNA-metylering kan visa hur både gener och livsstilsfaktorer påverkar risken för demens. DNA-metylering innebär att kemiska märken läggs till DNA som styr om gener är aktiverade eller inaktiverade. Både gener och livsstil kan förändra dessa märken, och genom att förstå denna process kan vi lära oss mer om hur sjukdomar utvecklas.

Viktiga punkter från studierna inkluderar:

• Genetik och livsstil påverkar nivåerna av DNA-metylering som är kopplade till risken för demens.
• Blodprover avslöjar DNA-metyleringssignaturer som speglar biomarkörer i ryggvätskan som används vid demensdiagnos.
• Epigenetiska riskscore som hämtas från blodmarkörer förbättrar riskprognosen för demens.

Professor Katie Lunnon vid Exeter ledde en studie som undersökte 800 000 DNA-metyleringsplatser i blodprov från 900 individer. Målet med studien var att ta reda på om blodprov kunde utgöra ett enklare och mindre invasivt sätt att diagnostisera Alzheimers jämfört med ryggvätskeprov, som vanligtvis används eftersom de kommer från närheten av hjärnan. Resultaten visade starka likheter mellan DNA-metylering i blod och proteinmarkörer i ryggvätska. Detta kan underlätta för diagnostisering och övervakning av demens.

Dr. Ehsan Pishvas team vid Maastricht Universitet har utvecklat en metod för att använda blodmarkörer för att bedöma risken för demens. Riskpoängen inkluderar faktorer som fysisk aktivitet, kost, ålder och hjärtsjukdomar. Forskningen visade att dessa poäng är mer exakta för att förutse kognitiv nedgång och tidig demens. Detta understryker vikten av tidig upptäckt för bättre livsstilshantering och tillgång till nya behandlingar.

Läs också:

Idag · 23:07

Ny forskning: Så kan hjärnforskningen bli mer tillförlitlig och förbättra forskningsresultat

Dessa studier är viktiga av flera skäl. För det första möjliggör de användningen av enkla blodprov för att förutsäga och diagnostisera demens, vilket är billigare och enklare än att använda ryggvätskeprov, och därmed kan mer omfattande screening genomföras. För det andra öppnar skapandet av epigenetiska riskscorer från blod dörren för personlig medicin. Detta innebär att läkare kan anpassa livsstils- och medicinska behandlingar till varje individs unika genetiska profil, vilket kan förbättra patientens resultat avsevärt.

Genom att använda DNA-metylering som en markör kopplas genetiska tendenser med miljöpåverkan, vilket visar hur sjukdomar kan utvecklas över tid. Detta kan också leda till nya behandlingsalternativ. Genom att förstå vilka genetiska och livsstilsfaktorer som påverkar DNA-metylering kan forskare utveckla metoder för att minska dessa risker, antingen genom livsstilsförändringar eller medicinering.

Dessa upptäckter kan förändra vårt sätt att studera och behandla demens genom att lägga mer vikt vid personlig och förebyggande vård. Att identifiera demensrisk genom blodprov för vissa markörer erbjuder lovande möjligheter till tidig intervention och bättre hantering av kognitiva problem.