Ny algoritm skapar osäkerhet kring tidslinjen för jordbävningar i Cascadia-regionen

StockholmSubduktionszonen Cascadia i nordvästra Stilla havet är känd för att orsaka kraftiga jordbävningar och tsunamier. Den senaste stora jordbävningen inträffade år 1700. Forskare arbetar intensivt för att ta reda på när nästa stora kommer att ske. De studerar gamla jordbävningsmönster i geologiska register, särskilt turbiditer, som är lager av avlagringar från undervattensskred. Men en ny studie ifrågasätter om turbiditer är ett pålitligt sätt att spåra tidigare jordbävningar.

Viktiga punkter:

• Forskare från The University of Texas at Austin ifrågasatte tillförlitligheten hos turbiditlager som historik över tidigare jordbävningar.
• Studien använde en algoritm kallad dynamisk tidskrigsföring för att analysera turbiditlager som sträcker sig 12 000 år tillbaka.
• Resultaten visade att korrelationen mellan många turbiditprover inte är bättre än slumpens inverkan.
• Slutsatserna betonar behovet av mer forskning och förbättrade metoder för att tolka geologisk data.

Turbiditer bildas när sediment åter lägger sig på havsbotten efter att ha störts av undervattensskred. Geologer brukade tro att turbiditlager skapade av jordbävningar kunde matchas med olika havsbottenprover. Denna studie ifrågasätter dock den idén. Analysen visade att turbiditlagren i de flesta fall inte överensstämde tillräckligt för att tydligt kunna kopplas till samma jordbävningstillfällen.

Denna studie visar hur svårt det är att förstå geologiska arkiv. Turbiditer kan orsakas av jordbävningar, men kan även bildas av stormar, översvämningar och andra händelser. Genom att använda algoritmen dynamic time warping för att detaljerat jämföra turbiditprover upptäckte forskare att många likheter verkade uppstå av en slump. Detta tyder på att äldre metoder kan ha överskattat hur ofta och var tidigare jordbävningar inträffade.

Läs också:

Idag · 02:56

Kombucha på nytt sätt: smakrika juicedrycker lockar!

Dynamisk tidförvrängning är en användbar metod som inte ofta används inom geologi. Det ger ett enhetligt sätt för forskare att jämföra data. Denna metod undersöker hur väl data från olika prover överensstämmer, även om deras fysiska egenskaper skiljer sig åt. Detta är viktigt eftersom turbiditer, som är en typ av sediment, kan se mycket olika ut beroende på deras plats. Algoritmens resultat visar behovet av att använda olika datatyper och metoder för att förbättra tidslinjer över jordbävningar.

Studien verifierade sina resultat med hjälp av konstgjorda data, vilket bekräftade deras exakthet. När turbiditlager från geologiska prover undersöktes, var matchningarna mestadels slumpmässiga, utom på platser som låg inom 15 mil från varandra.

En korrekt förståelse av turbiditregister är avgörande för att förbereda sig för jordbävningar. Felaktigheter i tolkningen av dessa register kan leda till felaktiga riskbedömningar. Vi måste förbättra dessa tidslinjer genom att använda bättre metoder och mer varierad data. Målet är att effektivt utnyttja nya verktyg och noggrant analysera deras resultat.

Denna studie ändrar inte dramatiskt vår uppfattning om hur ofta jordbävningar inträffar i Cascadia, men den betonar behovet av att geovetenskapsmän förbättrar sina metoder och samlar in mer detaljerad data för att bättre förstå regionens tidigare och framtida jordbävningsrisker.