Avslöja grodepidemier: Hur miljö-dna kan förbättra vår förståelse av djurliv och sjukdomar

StockholmForskare undersöker hur miljö-DNA (eDNA) kan användas för att studera och hantera vilda djur, speciellt skogsgrodor och deras risk för ranavirusutbrott. Denna metod nyttjar genetiskt material som djur lämnar efter sig för att identifiera arter och förstå förändringar i deras populationer. Ändå är det fortfarande svårt att exakt mäta populationsstorlekar genom eDNA.

Utmaningar med eDNA:

• Svårigheter att exakt uppskatta populationsstorlekar, särskilt för mindre grupper.
• Miljöfaktorer som påverkar koncentrationen av eDNA.
• Variationer mellan prover som minskar tillförlitligheten.

Tracy Rittenhouse och Meghan Parsley, tillsammans med sitt team, genomförde en studie om ranavirusutbrott hos skogsgrodor. De använde eDNA för att undersöka hur klimatfaktorer som temperatur och salthalt påverkar dessa utbrott. De simulerade högre miljöförhållanden för att förstå hur detta påverkar eDNA-nivåerna och sjukdomens spridning. Forskningen belyste svårigheterna med att koppla eDNA till grodpopulationens storlek, eftersom förändringar kan uppstå på grund av olika miljöförhållanden.

Läs också:

Idag · 12:04

För mycket sittande hotar hjärthälsan, även för aktiva: ny forskning avslöjar skadan

Trots att eDNA-forskning har utvecklats mycket, är det fortfarande svårt att bestämma den exakta mängden av eDNA. Vi kan på ett tillförlitligt sätt avgöra om en art finns där eller inte, men att räkna det exakta antalet individer är mer komplicerat. eDNA kan bidra till att förstå stora skillnader, som när det handlar om tusentals individer eller bara några få. Men för att upptäcka små förändringar i populationsstorlek måste metoden förbättras.

I framtiden kan det bli viktigt att förbättra hur vi samlar in prover. Vi kan försöka utveckla metoder för att göra proverna mer konsekventa och tillförlitliga. Det blir även avgörande att tolka data bättre genom att använda miljömässiga ledtrådar. Dessutom kommer en djupare förståelse för hur eDNA bryts ner över tid att hjälpa forskare att göra processen mer exakt.

Användningen av eDNA för att hantera och bevara vilda djur har stor potential, men det krävs mer forskning för att lösa nuvarande utmaningar. När forskare får bättre förståelse för hur miljöfaktorer påverkar eDNA-nivåer, kommer denna kunskap att vara mycket värdefull inom naturvården. Denna insikt kan underlätta beslut som skyddar hotade arter, som till exempel trädfrogen, mot sjukdomar som ranavirus.