Adoptionskris: Adam Crapsers utvisning sätter fokus på Sydkoreas systemfel
StockholmInternationella Adoptioner Under Lupp Efter Adam Crapsers Fall
Adam Crapser adopterades men skickades tillbaka från USA till Sydkorea på grund av att han saknade medborgarskap. Hans fall lyfter fram problemen med Sydkoreas adoptionsregler och deras hantering. Det finns oro över att adoptionsbyråer kan vara dåligt skötta eller agera felaktigt. Detta har lett till diskussioner om behovet av bättre regler och kontroll av internationella adoptioner. Det betonar också de emotionella och kulturella utmaningar som internationella adoptivbarn som Crapser ställs inför.
Crapsers situation belyser ett stort problem med koreanska adoptionspraktiker tidigare. Under slutet av 1970-talet införde den koreanska regeringen policyer för att påskynda adoptionsprocessen. Detta var en del av en strävan att stärka ekonomin genom att minska antalet barn som regeringen behövde stödja. Dessa adoptionsförfaranden hade ofta bristfälliga kontroller, vilket ledde till vårdslösa metoder. Adoptionsbyråer var inte skyldiga att säkerställa att adopterade, som Crapser, fick medborgarskap i sina nya länder. Som ett resultat utsattes många adopterade för risk och i Crapsers fall blev han jahre senare deporterad eftersom han saknade rätt dokument.
Det finns flera anledningar till varför denna fråga är komplex.
Brister i statlig tillsyn vid adoptionsförfarandet. Misslyckande med att säkerställa att adopterade fick nödvändig medborgarskapsdokumentation. Känslomässiga och kulturella svårigheter som adopterade upplever vid utvisning.
Systematiska brister drabbade Crapser och många andra. Under denna period fokuserade Sydkorea främst på att bygga ekonomiska och politiska relationer med västerländska länder och bortsåg från välfärden för de barn som skickades utomlands. Landet var under militärstyre, vilket innebar att adoptionsprocesserna blev mycket enkla.
Crapser, en adopterad person, stämde Holt, organisationen som arrangerade hans adoption, och krävde 200 miljoner won i skadestånd. Han hävdade att adoptionsprocessen hanterades slarvigt och liknade den vid människohandel. Även om han vann delvis i sin rättstvist, avslogs de flesta av hans krav, vilket belyser de utmaningar som adopterade möter när de försöker få rättvisa och hålla organisationer ansvariga.
Crapsers upplevelse understryker behovet av starka lagar för att reglera internationella adoptioner. Det visar också hur viktigt det är att adopterade barn känner sig både emotionellt och kulturellt kopplade till sina nya familjer för att undvika liknande svåra situationer. I framtiden arbetar adopterade individer och deras anhängare för större öppenhet och förändringar i reglerna för internationell adoption, med barnens välbefinnande som centralt fokus.
Dela den här artikeln