Bybor tvekar att säga adjö till Cha Kwo Ling.

StockholmCha Kwo Ling-byn håller på att rivas, vilket raderar en av Hongkongs sista kåkstäder. Denna gamla gemenskap kommer att vara helt borta till 2025 för att ge plats åt offentligt boende. Cha Kwo Ling har bevittnat Hongkongs utveckling från fiskeby till industriellt centrum och vidare till en global finansiell hubb. Byn befolkades ursprungligen av Hakkafolket, men senare anlände många invandrare från fastlandet Kina.

Mellan slutet av 1940-talet och 1950-talet ökade Hongkongs befolkning från 600 000 till 2 miljoner eftersom många flyktingar kom från Kina för att undkomma inbördeskrig och söka ett bättre liv. Många hade inte råd med ordentligt boende och hamnade i kåkstäder som Cha Kwo Ling. År 1953 bodde cirka 300 000 människor i dessa bosättningar över hela staden. Dessa enklaver var ofta enkla, men spelade en viktig roll i Hongkongs tidiga ekonomi.

• Inrymde små fabriker
• Beliggande nära industriområden
• Inofficiellt stärkt tillverkning

Kåkstäder var instabila, och bränder var en vanlig fara. På grund av detta beslutade sig den brittiska kolonialregeringen för att flytta människorna som bodde där till offentliga bostäder. De hävdade att detta var för att hjälpa dem som drabbades av bränder, men forskaren Charles Fung tror att det fanns andra motiv. En anledning var att den brittiska regeringen ville stoppa inflytandet från Kina.

Förstörelsen av kåkstäder speglar de större ekonomiska och sociala förändringarna i Hongkong. Offentliga bostadsprojekt har omformat stadsbilden, vilket tvingar människor att flytta till olika områden och bilda nya samhällen. I Cha Kwo Ling är långvariga invånare som Lo osäkra på att flytta till höghus. Denna tvekan handlar om mer än bara utrymme; den rör deras sociala och känslomässiga band.

Läs också:

Idag · 10:29

Kishida balanserar skandaler hemma, stärker Japan globalt

Tidigare skapade kåkstäder nära sammanhållna gemenskaper där människor delade minnen och traditioner. Att flytta till offentliga bostäder väcker oro hos byborna för att förlora dessa viktiga sociala band. Flytten avbryter deras välbekanta rutiner och gemensamma historia som har varit en del av deras liv under många år.

Rivningen innebär förlusten av en betydande kulturarv. Skrotbyarna var mer än bara bostäder; de var små samhällen med vardagsliv. De minnen, interaktioner och traditioner som de innehöll är unika och kan inte återskapas. När vi förlorar dem, försvinner en del av Hongkongs kultur för alltid, ersatt av enhetliga höghus.

Rivningen av Cha Kwo Ling och liknande bosättningar markerar en förändring i människors boende. Det visar en övergång från små, gemenskapsstyrda områden till statligt planerat boende. Denna förändring handlar inte bara om byggnader; den påverkar hur samhällen i Hongkong skapas och upprätthålls, vilket speglar förändringar i politik, ekonomi och samhälle.