Varför transporteras rysk gas genom Ukraina trots konflikter?

StockholmGas från Ryssland levereras fortfarande till Europa via Ukraina, trots den pågående konflikten och de politiska spänningarna mellan dessa länder. Detta är förvånande med tanke på de fortsatta stridigheterna dem emellan.

Mätstationen Sudzha i Ukraina är fortfarande i drift och hanterar en betydande mängd gas. Förra tisdagen förväntades 42,4 miljoner kubikmeter gas passera genom stationen, vilket motsvarar 30-dagarsgenomsnittet. Ukraina sköter gasledningen men har valt att inte stoppa dessa gasflöden, förmodligen av ekonomiska skäl som transitavgifter.

Flera faktorer bidrar till denna situation:

• Aktuellt femårigt avtal: Innan kriget tecknade Ukraina och Ryssland ett avtal som garanterar gasflödet fram till 2024. Gazprom tjänar pengar på gashandeln, medan Ukraina drar fördel av transiteringsavgifter.
• Europeiskt beroende: Innan konflikten kom cirka 40 % av Europas naturgas från Ryssland. Trots ansträngningar för att diversifiera är Europa fortfarande beroende av rysk gas, även om det minskat till ungefär 15 % av importen förra året.
• Energikrisens hantering: Europas övergång till alternativa källor som Norge och USA var snabb men inte fullständig. Vissa länder, som Österrike, har till och med ökat sina ryska gasimporter, vilket visar svårigheterna med en fullständig diversifiering.

Läs också:

Idag · 11:06

Ukraina rapporterar om rysk ICBM-attack mot Dnipro

Europeiska unionen avser att sluta importera fossila bränslen från Ryssland senast 2027, men framstegen är ojämna. Den höga inflationen och levnadskostnaderna försvårar för europeiska länder att helt övergå till andra energikällor. De höga energipriserna har redan orsakat inflation i hela Europa, vilket blottlägger regionens svagheter.

Rysk gas når fortfarande Europa via olika vägar. Rumänien och Ungern har avtal med Turkiet, som i sin tur får gas från Ryssland. Experter, som Armida van Rijd vid Royal Institute of International Affairs, förklarar att ryska gas levereras genom Azerbajdzjan och Turkiet för att försörja Europa. Detta visar att Europas energiförbindelser med Ryssland är komplicerade och svåra att bryta.

Framtiden för rysk gas i Europa är osäker, men kommer troligen att minska med tiden. Europas planer på att avveckla användningen av denna gas möter stora utmaningar, som oenighet inom Europa och de höga kostnaderna för alternativa energikällor. Denna situation belyser djupare och mer omfattande beroenden, som är mer komplexa än enbart leveranskedjor, och understryker den komplicerade naturen av global energipolitik.