Italiens kulturminister avgår efter avslöjad affär med konsulten

StockholmItaliens kulturminister, Sangiuliano, har avgått efter att ha avslöjat att han haft en relation med en konsult som arbetade för departementet. Detta har orsakat många diskussioner inom Italiens politiska och kulturella kretsar.

Sangiuliano medgav på RAI:s statliga TV att han haft ett förhållande med en ministerkonsult vid namn Boccia. Han förklarade att hennes tjänsteutnämning inte hade slutförts på grund av en möjlig intressekonflikt. Sangiuliano uppgav att han själv täckte hennes utgifter under ministerresor och betonade att hon aldrig hade haft tillgång till någon känslig regeringsinformation. Han meddelade också att förhållandet avslutades den 8 augusti.

Här är några viktiga punkter:

• Intressekonflikter hindrade Boccias utnämning.
• Sangiuliano stod personligen för hennes utgifter.
• Boccia hade ingen tillgång till känsligt material.
• Affären avslutades den 8 augusti.

Sangiuliano genomförde stora förändringar inom ministeriet. Han ersatte utländska chefer för de främsta italienska museerna med lokala. Han utsåg en ny ledare för Venedigbiennalen för att hantera det han såg som en långvarig vänsterlutning. Han stödde också ett nytt inträdespris på 5 euro för Pantheon, Italiens mest besökta kulturplats. Hans beslut att byta ut utländska chefer ledde till mycket diskussion i konstvärlden.

Läs också:

Idag · 10:29

Kishida balanserar skandaler hemma, stärker Japan globalt

Premiärminister Meloni uttryckte sin tacksamhet gentemot Sangiuliano för hans utmärkta arbete. Hon erkände hans viktiga insatser i att sprida italiensk kultur både nationellt och internationellt. Hon nämnde att hans ansträngningar har lett till stora framgångar.

Efter att Sangiuliano avgick utsåg Meloni snabbt Alessandro Giuli till ny kulturminister. Giuli var tidigare ansvarig för Roms MAXXI-museum för samtidskonst och arkitektur i nästan två år. Meloni fattade detta beslut snabbt för att hålla ministeriet stabilt och fortsätta pågående projekt.

Skandalen belyser svårigheten i att balansera personligt beteende med offentliga uppgifter i det politiska livet. Den får oss att reflektera över hur mycket offentliga tjänstemän är under lupp och hur deras privata handlingar kan påverka deras arbete.