Hamstergener avslöjar hemligheten bakom djurens vinterdvala

StockholmForskare vid Hokkaido universitet i Japan har upptäckt hur vissa däggdjur kan överleva kyla under lång tid genom att gå i dvala. De identifierade en viktig gen, kallad glutationsperoxidas 4 (Gpx4), hos syriska hamstrar som hjälper deras celler att klara av mycket låga temperaturer. Denna upptäckt ger en bättre förståelse för hur djur kan dvala utan att deras celler skadas av kylan.

Studien avslöjade att Gpx4 spelar en viktig roll i att minska skador orsakade av fria radikaler, särskilt i kalla förhållanden där de kan skada celler. Forskarna överförde gener från hamstrar till mänskliga cancerceller och utsatte dem för kyla för att se vilka hamster-gener som hjälpte cellerna att överleva. Detta ledde till identifieringen av Gpx4 som en nyckelfaktor för att skydda cellerna.

Betydelsen av Gpx4 kan få viktiga effekter inom både medicin och teknik för människor. Så här kan det användas:

• Långtidsbevarande av organ för transplantationer genom kall förvaring
• Nya terapeutiska metoder med kontrollerad nedkylning
• Forskning om cellers motståndskraft för rymdresor i extrema förhållanden

Läs också:

Idag · 04:09

Bröstmjölksantikroppar skyddar spädbarn mot maginfektioner

Människor har genen Gpx4, men våra celler är mer känsliga för kyla än de hos djur som går i dvala. Detta innebär att köldtolerans kan involvera mer än bara specifika gener; det kan också handla om hur gener regleras och den övergripande cellmiljön. Att studera hur Gpx4 hos hamster fungerar bättre i kyla jämfört med människans Gpx4 kan ge fler insikter.

Att dra nytta av denna genetiska förmåga kan leda till betydande vetenskapliga framsteg. Till exempel skulle förbättrade metoder för att använda kyla under operationer kunna göra ingreppen mer precisa och mindre invasiva. Dessutom kan vår förståelse av sådana processer hjälpa oss att belysa åldersrelaterade sjukdomar där oxidativ stress spelar en viktig roll.

Denna studie undersöker hur djur anpassar sig och utnyttjar olika strategier för att överleva i svåra miljöer. Genom att förstå dessa anpassningar kan vi kanske använda dem inom medicinen för att utveckla nya behandlingar som hjälper människor att leva bättre under utmanande förhållanden.