Hormonbehandling förbättrar transpersoners hälsa men ökar risken för hjärtproblem, visar ny studie

StockholmNy forskning från Karolinska Institutet visar att långvarig hormonbehandling påverkar metabolisk hälsa hos transpersoner avsevärt. Studien belyser viktiga hälsoaspekter för dem som byter kön. Under sex år följde forskarna 17 transmän och 16 transkvinnor som fick testosteron- och östrogenbehandlingar. Genom att använda MR-skanningar och blodprov undersökte de kroppssammansättning och metabolisk riskfaktorer.

Studien visade att hos transmän ökade muskelmassan med 21 %, men bukfettet ökade med 70 %. De hade också mer leverfett och högre nivåer av LDL-kolesterol. Transkvinnor hade en minskning av muskelmassa med 7 %, även om deras muskelstyrka förblev oförändrad. De fick mer kroppsfett totalt sett, men mindre fett ackumulerades i magområdet.

Dessa resultat visar att både muskel- och fettvävnader förändras på komplexa sätt. För transmän kan en ökning av muskelmassa och bukfetma leda till en kombination av utveckling av maskulina drag och möjliga hälsoproblem. Den ökade mängden LDL-kolesterol och leverfett höjer risken för hjärtsjukdomar, vilket betonar behovet av regelbundna hälsokontroller.

Tidigare studier upptäckte dessa förändringar endast under korta perioder. Denna nya information visar att vissa kroppsliga förändringar fortsätter och utvecklas över tid, vilket understryker behovet av längre uppföljningar och regelbundna hälsokontroller.

Läs också:

Idag · 04:16

Forskning om spindelhjärnor avslöjar nya insikter om Alzheimers hos människor

Testosteronbehandling kan resultera i ökad muskelmassa och mer framträdande manliga drag. Däremot kan det även leda till en ökning av bukfett, vilket kan orsaka vissa hälsoproblem. Sjukvårdspersonal bör övervaka hjärthälsan och ge individuella råd.

Östrogen har en stark inverkan på transkvinnor. Det påverkar var fett lagras i kroppen och minskar muskelmassan. Även om dessa förändringar leder till ett mer feminint utseende, visar de också på komplexiteten i hormonella interaktioner och väcker frågor om deras långsiktiga effekter på muskelstyrkan.

Vi behöver utföra mer forskning för att förstå hur genetiskt kön påverkar hormonterapi. Att studera vävnadsprover kan avslöja hur gener och hormoner samarbetar. Denna information är avgörande för att skapa bättre hälsoplaner och för att hjälpa individer att få realistiska förväntningar när de väljer hormonterapi under sin transition.