Oppositionskandidaten González symboliserar hopp men tvingas i exil.
StockholmEdmundo González blev en viktig person inom venezuelansk politik strax innan han var tvungen att lämna landet. I april förenade sig mer än 10 oppositionspartier kring honom, vilket förvandlade honom från en okänd pensionerad diplomat till en känd offentlig person. Många venezuelaner hoppades att han kunde avsluta över 20 års enpartistyre av Nicolás Maduro.
González fick snabbt stöd genom att samarbeta med María Corina Machado, en välkänd oppositionsledare. De reste runt i Venezuela och talade till stora grupper av människor som var missnöjda med Maduros regering. Deras tydliga och starka budskap var särskilt kraftfullt i områden med ekonomiska svårigheter. Vid ett möte i La Victoria talade González om en framtid där grundläggande tjänster som elektricitet och vatten fungerade ordentligt, och folk inte behövde oroa sig för att deras pengar skulle tappa värde. Denna hoppfulla vision skiljde sig mycket från vad många venezuelaner upplevde.
De faktorer som bidrog till González popularitet var bland annat hans karisma och skicklighet i offentligt tal, samarbetet med kända oppositionsfigurer, löften om förbättrade grundläggande tjänster samt planer för ekonomisk återhämtning.
Det nationella valrådet meddelade att Maduro vann, men oppositionen upptäckte många problem med röstningen. De hade bevis på att González faktiskt hade fått fler röster. Resultaten kritiserades globalt, och till och med några av Maduros supporters, som vanligtvis stöttar honom, krävde öppenhet genom att be om att få se de detaljerade resultaten från alla röstmaskiner.
Efter valet slog Maduros regering till hårt. De arresterade över 2 000 oppositionsanhängare, och säkerhetsstyrkor orsakade minst 24 dödsfall. På grund av detta gick både González och Machado under jorden. Machado dök fortfarande upp på möten ibland, men González höll sig borta från offentligheten för sin säkerhets skull.
Machado informerade sina anhängare om att González skulle återvända senast den 10 januari för presidentens edsceremoni. Hon betonade de hot som riktas mot González, såsom utpressning och påtryckningar, och visade därmed på de hårda metoder som regimen använder.
González arbetade som diplomat i USA, Belgien, El Salvador och Algeriet, vilket gav honom erfarenhet av att hantera svåra politiska situationer. Hans sista stora tjänst var som ambassadör i Argentina under de tidiga åren av Hugo Chávez. Erfarenheterna från platser som El Salvador och Algeriet gjorde honom stark, en egenskap som märktes av de som försökte skrämma honom under hans karriär.
Gonzálezs erfarenhet av internationell diplomati och hans arbete som konsult inom internationella relationer har format hans förståelse för Venezuelas komplexa politiska miljö. Hans forskning om Venezuelas utrikesminister under andra världskriget visar också hans stora kännedom om landets politik.
Dela den här artikeln