Ny forskning: härsknade utmaningar ignoreras när prärievargar frodas bland större rovdjur och människor
StockholmEn studie från University of New Hampshire har upptäckt ny information om hur prärievargar, mycket anpassningsbara rovdjur i Nordamerika, fortsätter att frodas trots mänsklig utveckling och konkurrens från större djur. Forskningen visade överraskande resultat om hur jakt påverkar dem. Jakt kan faktiskt öka populationen av prärievargar på vissa platser genom att leda till grupper av yngre prärievargar som fortplantar sig snabbt och genom att locka fler prärievargar till dessa områden.
Forskarna använde en omfattande datamängd från över 4 500 kameror som placerats runt om i landet av Snapshot USA. Denna stora samling data möjliggjorde en studie av prärievargspopulationer i olika områden, från lantliga miljöer till förortsområden. Studien använde avancerade metoder för att analysera:
- Människors jakt påverkar antalet prärievargar
- Konkurrens med större rovdjur
- Olika typer av livsmiljöer
- Påverkan av förorts- och stadsutbredning
Data visar hur schakaler interagerar med sin omgivning. Större rovdjur som svartbjörnar och pumor hjälper till att kontrollera schakaler. I skogarna håller svartbjörnarna nere antalet schakaler, medan pumor gör samma sak i öppna områden.
Fynden tyder på att skyddet av större rovdjur kan naturligt hålla nere antalet prärievargar, vilket erbjuder en mer hållbar lösning än att jaga dem. Detta skiftar viltvårdens fokus till att bevara toppredatorer som ett viktigt medel för att indirekt reglera prärievargpopulationer.
Studien visar att antalet prärievargar påverkas av stadsutveckling. I mindre städer kan höga nivåer av mänsklig aktivitet och habitatförstörelse minska antalet prärievargar. Däremot finner prärievargar många resurser i förorterna som bidrar till deras ökade antal.
En undersökning fann att antalet prärievargar varierar betydligt i USA. Det finns fler prärievargar i sydväst och färre i nordost, vilket beror på olika miljöfaktorer som påverkar deras överlevnad och tillväxt.
Studien, som stöds av organisationer såsom USDA:s Nationella Institut för Mat och Jordbruk och National Science Foundation, ger en djupgående inblick i coyote-ekologi. Den utgör en betydande resurs för framtida bevarande- och förvaltningsplaner.
Studien publiceras här:
http://dx.doi.org/10.1111/ecog.07390och dess officiella citering - inklusive författare och tidskrift - är
Remington J. Moll, Austin M. Green, Maximilian L. Allen, Roland Kays. People or predators? Comparing habitat‐dependent effects of hunting and large carnivores on the abundance of North America's top mesocarnivore. Ecography, 2024; DOI: 10.1111/ecog.07390Dela den här artikeln